Nordmaling ligger mitt emellan Umeå och Örnsköldsvik. Förr i tiden pendlade männen från Nordmaling till pappersbruket i Husum och kvinnorna till sjukhuset i Umeå. Och fortfarande är Nordmaling ett pendlarsamhälle, med många invånare som varje morgon tar bussen in till stan, även om arbetsplatsernas adresser numera blivit mer varierade.
— Det är också flera ungdomar som dagligen reser till skolan i Umeå eller Örnsköldsvik eftersom det inte finns någon gymnasieskola i Nordmaling, säger Eva Lindau.
Vill vara för sig själv
Bussresan till arbetet har under åren som gått blivit rutin för Eva. Redan när hon ser bussen svänga upp mot hållplatsen börjar hon gäspa. Ombord sätter hon sig på sin vanliga plats, sluter ögonen och somnar.
Passagerarna är oftast väl förtrogna med varandra. Men särskilt många samtal förekommer inte på morgonbussen. Då vill man vara för sig själv, förbereda sig inför arbetsdagen, sova en extra halvtimme. Det ska vara tyst och mörkt ombord.
— Buss är ett ovanligt bekvämt färdsätt, försäkrar Eva. Som dessutom utgör en viktig buffertzon mellan hem och arbete.
Fler avgångar kvällstid
På eftermiddagen borde Eva egentligen åka hem med fem över fem-bussen. Då står middagen på bordet och kvällen kan tillbringas i sällskap med familjen. Dessvärre är hon sällan hemma före sju. Eller åtta. Eller ännu senare.
— Ju senare det blir, desto mer sällan går bussarna, säger hon. Det är en nackdel med pendlandet. Och eftersom jag har ett roligt arbete blir det ofta sena kvällar.
På hennes önskelista står därför fler avgångar kvällstid. Men också bättre bussar och mer samråd med passagerarna om tidtabellerna.
— Man skulle absolut kunna fråga oss till råds innan man ser över tidtabellerna, funderar Eva Lindau. Ibland kan en justering med bara några minuter få stor betydelse, särskilt i morgonrusningen när alla har bråttom till jobbet.

— Att pendla kollektivt är ett bra sätt att förbereda sig inför arbetsdagen, säger Eva Lindau.